måndag 11 januari 2010

verklighet

Jag visste vad jag saknade, jag visste vad jag ville ha.
En längtan så stark. Jag blev knäsvag och föll till marken.
Döende kysste jag marken som en trogen, det var så det skulle vara. Där stog publiken och såg på, applåder och stående ovationer. Det var så det skulle vara.

En hand.. så len och så vacker, har aldrig varit mer uppskattad än vid just detta tillfälle. Det är allt jag behöver. En kroppsdel, en lem, som hjälper mig ur detta dystra tillstånd. Som ett skämt rycks den undan och jag faller hårdare än förr. Glöm inte... att det är så här det ska vara.


-m