tankar.

Ibland kan man känna sig ensam fast man har många människor omkring sig. Det känns som man vandrar runt i en bubbla. Man går till jobb, längtar till lunchen, äter lunch, längtar tills man slutar, slutar, går hem och sätter sig och längtar till helgen. Hur ska jag orka med detta till jag är 65? Det heter jobb för att det är jobbigt.. varför ska det ta upp en sådan stor del av ens liv? Är man arbetslös så blir det inte mycket bättre, då har man ingenting att göra och pengarna räcker aldrig till. Vad är det för liv vi lever? Vad ska jag göra för att det ska bli kul att jobba.. för det är helt enkelt bara så att man måste göra det.
Alla frågar mig hela tiden vad jag vill göra nu när jag slutat skolan. Ska man veta det helt plötsligt. Jag vet inte alls, det finns mycket som verkar intressant men allt blir väl tråkigt i längden. Jag vill jobba med människor eller djur, men jag vill inte bli vetrinär eller vara på ett dagis eller äldreboende. Det verkar som att det är det folk blir när dom vill jobba med människor/djur.

Jag vet inte.. och jag tycker inte om att inte veta.